I Japan existerar ett språkligt fenomen som kallas rollspråk, eller yakuwarigo på japanska. Det är en typ av språk som används främst av karaktärer inom popkultur, såsom anime, manga och tv-spel. Språket används för att uppfylla en specifik roll i den berättelse där karaktären förekommer och uppfattas ofta som ett stereotypiskt sätt att tala. Det används nödvändigtvis inte på samma sätt av japaner i verkligheten.
Satoshi Kinsui, som myntade begreppet rollspråk, beskriver det på följande sätt:
Rollspråk kan defineras som följande. När man hör en specifik användning av språk (t.ex. vokabulär, fraser eller språklig intonation) och kopplar detta till en specifik karaktär (såsom ålder, yrke, samhällsklass, tidsperiod, utseende eller personlighet) eller när man presenteras för en karaktär och föreställer sig vilket språk denne sannolikt använder, klassificeras detta som rollspråk.
Översatt från Kinsui (2003)
För att något ska klassas som rollspråk måste det i regel vara känt av en bredare publik. Annars kommer det snarare att klassas som karaktärsspråk, vilket endast används av en enskild karaktär.
Exempel på rollspråk i japanska
Rollspråk består till stor del av personliga pronomen, hjälpverb, slutpartiklar och artighetsspråk. Om man tar första persons pronomen som exempel så har vi i svenskan egentligen bara jag, med vissa grammatiska variationer. I japanskan finns däremot ett stort antal första personens pronomen som associeras med olika typer av personer och roller i kulturen.
Nedan följer ett urval av japanska första personens pronomen:
Asshi, Atai, Atakushi, Uchi, Oidon, Oira, Ora, Onore, Ore, Kochito(ra), Konata, Gojin, Gohai, Shōsei, Sessha, Soregashi, Daikō, Chin, Temae, Fushō, Boku, Maro, Midomo, Yo, Wai, Wagatō, Wagahai, Washi, Watai, Watakushi, Watashi, Wachiki, Wate, Warawa, Ware(ware) m.fl.
För att visa hur dessa språkliga associationer fungerar i praktiken ges nedan exempel på hur man kan säga ”Jag är en person” på olika sätt, samt vilka slutsatser man kan dra om den karaktär som talar.
- 俺は、人だぜ。
Ore ha hito da ze.- 僕は、人だ。
Boku ha hito da.- アタシは、人だわ。
Atashi ha hito da wa.- 私は、人ですわ。
Watakushi ha hito desu wa.- 拙者は、人でござる。
Sessha ha hito de gozaru.
Den manliga karaktärens talesätt
俺は、人だぜ。
Ore ha hito da ze.
I det första exemplet, Ore wa hito da ze, associeras talaren ofta med en mycket manlig karaktär. Pronomet ore uppfattas som grovt och maskulint, och används här tillsammans med det informella hjälpverbet da samt den ohövliga slutpartikeln ze, som förstärker påståendet.
En sådan karaktär föreställs ofta som fysiskt stark, något ovårdad och med en tuff eller hård personlighet. Goku från animen Dragon Ball är ett typiskt exempel på en så kallad ore-karaktär: han gillar att slåss, löser problem rakt på sak och utstrålar inte i första hand intellektuell finess.
Den pojkaktiga karaktärens talesätt
僕は、人だ。
Boku ha hito da.
Det andra exemplet, Boku wa hito da, uttrycks också av en man, men ger ett helt annat intryck. Här har ore ersatts med boku, vilket signalerar att talaren är en yngre pojke eller en mjukare, mer intellektuell man.
En boku-karaktär framställs ofta som mer välvårdad och eftertänksam, och föredrar att lösa problem genom intelligens snarare än våld. Light Yagami från animen Death Note är ett tydligt exempel på detta.
”Bad girl” karaktärens talesätt
アタシは、人だわ。
Atashi ha hito da wa.
I det tredje exemplet, Atashi wa hito da wa, ser vi en kvinnlig motsvarighet till ore-karaktären. Atashi är en variation av det neutrala pronomet watashi och ger intryck av en något tuffare och mer pojkaktig kvinna.
Användningen av det informella da signalerar en rak och självsäker personlighet, medan slutpartikeln wa förstärker uttrycket på ett feminint sätt. Denna typ av karaktär framställs ofta som en tomboy, till exempel i skolmanga, med kort hår och intresse för sport.
Den eleganta kvinnans talesätt
私は、人ですわ。
Watakushi ha hito desu wa.
Det fjärde exemplet, Watakushi wa hito desu wa, representerar också en typisk kvinnlig karaktär inom manga och anime. Watakushi är en mycket artig variant av watashi och används ofta tillsammans med hjälpverbet desu.
Detta signalerar en högrestånds- eller aristokratisk karaktär som gärna håller distans till mer grova ore– eller atashi-karaktärer. Även här används wa för att förstärka femininiteten. Utseendemässigt framställs dessa karaktärer ofta med uppsatt hår och eleganta kläder, liknande dem i The Rose of Versailles.
Samurajens talesätt
拙者は、人でござる。
Sessha ha hito de gozaru.
Det femte och sista exemplet, Sessha wa hito de gozaru, används för att signalera att handlingen utspelar sig i en historisk kontext. Pronomet sessha tillsammans med det arkaiska hjälpverbet de gozaru ger intryck av ett gammaldags språkbruk.
Detta förekommer ofta hos samurajkaraktärer i japansk populärkultur. Dessa karaktärer bär vanligtvis traditionella kläder såsom kimono och använder ofta en katana, vilket ytterligare förstärker den historiska associationen.
Dessa exempel utgör endast en liten del av de många typer av rollspråk som förekommer i japansk populärkultur. Texten har fungerat som en kort introduktion till det språkbruk som återfinns i bland annat anime, manga och tv-spel. I framtida artiklar kommer specifika karaktärstyper och deras språkbruk analyseras mer ingående.
Sammanfattning
Sammanfattningsvis visar rollspråk, eller yakuwarigo, hur starkt språk, identitet och kulturella föreställningar hänger samman i japansk populärkultur. Genom val av pronomen, hjälpverb och slutpartiklar kan en karaktärs kön, ålder, personlighet, sociala status eller till och med tidsperiod signaleras nästan omedelbart för mottagaren.
Dessa språkliga mönster fungerar som genvägar för förståelse och gör det möjligt för läsare och tittare att snabbt placera en karaktär i ett välbekant fack, även innan handlingen utvecklats.
Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att rollspråk till stor del är en stiliserad och stereotypisk representation av det japanska språket, snarare än en exakt spegling av hur människor talar i verkligheten.
Just denna skillnad mellan verkligt språkbruk och fiktivt språk gör rollspråk särskilt intressant ur ett språkvetenskapligt perspektiv. Det belyser hur språk inte bara används för kommunikation, utan också som ett kraftfullt verktyg för berättande, karaktärsskapande och kulturell igenkänning.
Källor:
Kinsui, Satoshi (2003), Vacharu Nihongo Yakuwarigo no Nazo, Iwanami Shoten
Kinsui, Satoshi (2014), Yakuwarigo Shōjiten, Kenkyūsha
Sebastian Lindskog (2021), Suēdengo to nihongo ni okeru yakuwarigo no taishōkenkyū, jidaikotoba wo chūshin ni, Osaka university
